Veckans historia v.7
MARSCHEN ÖVER STORA BÄLT
Som denna veckans historia utlovades en spännande hädelse som ägde rum den 7-12 Februari. Året var 1658, och det var alltså då kungen, Karl X, ledde sina styrkor över isen på stora Bält. Eller åtminstone leder dem till Danmark, för enligt somliga ska denna passage skett lite längre söder ut och därmed har man haft en del öar att avlasta isen med. Hur som helst tog han sig över och Ockuperade Danmark. Halland blev Svenskt för resten av framtiden. I alla fall än så länge. Till skillnad från Skåne som hoppat fram och tillbaka i all evighet har åtminstone hallänningarna lärt sig svenska… Skämt å sido. Marschen över stora bält fick i alla fall konsekvenser som var goda för Sverige. Till saken hör att före just denna marsch hade man traskat över lilla Bält, somliga hade i alla fall gjort det, medan andra gick igenom isen.
Veckans konstverk v.7
JACQUES-LOUIS DAVID - HORATIERNAS ED
Som första konstverk ut i serien "veckans konstverk" blir Davids Horatiernas ed. Det valet var inte svårt. När jag såg den på riktigt första gången rös jag. Det var det skickligaste konstverk jag någonsin sett, det var så att jag ville gå fram till den och känna på benen för att se om blodådrorna verkligen inte stack ut. Utöver det är motivet väldigt tilltalande och en väldigt skicklig triangelkomposition, med de tre svärden som toppunkt, Samt behagliga färger, alla går i samma nyans med endast rött som bryter av naturfärgerna.
Motivet är ifrån Roms äldre historia där de tre Horatierbörderna svär en ed att försvara sitt land med sitt liv. I en strid mot tre andra bröder, Curiatie, överlever endast en. Det är just en av de tre Horatierna. När han återvänder till Rom möter han sin syster, en av de gråtande kvinnorna i bakgrunden, som sörjer en av de dödade Curatierna, som var hennes trolovade. Han dödar då henne av den orsaken. Målningen sägs symbolisera det patriotiska och hyllningen till landet istället för individen.
Egentligen tycker jag bara att den är otroligt vacker och ett fantastiskt konstverk.
En stulen värld
En stulen värld är en utställning som finns att skåda på världskulturmuseet, stället som strävar efter att väcka tankar och funderingar kring vissa frågor. Denna utställning väcker i högsta grad en av de mest intressanta frågorna inom kulturen. Huruvida stulna föremål, så som till exempel krigsbyten, ska återföras till den kultur de kommer ifrån. I regel brukar man använda Egypten som exempel, som i stort sett blivit plundrade på allt. Hela Rom är täckt att obelisker och i Berlin byggs ett museum vars enda ändamål är att visa upp den tyska Egypten-samlingen.
Men en stulen värld handlar om de över 2000 år gamla Paracastextilierna från Peru. De döda i den kulturen, hade svepts i oerhört vackra textilier, virade i flera lager, som på grund av det torra klimatet klarat sig oerhört bra nedgrävda i sanden. Textilier har blivit förda ut ur landet av gravplundrare, och senare sålda. Nu finns de här textilierna i Göteborg, och går att se på Världskulturmuseet. Det är det som gör den utställningen lite speciell. Medan man funderar på de frågor som väckts, kan man betrakta underbara konsthantverk.
Läs mer här eller besök världskulturmuseet, utställningen håller på året ut.
Veckans historia v.6
2 Februari 962 Kröntes Otto I, av påven, till den första kejsaren av tysk-romerska riket. Han strävade efter att behålla det rike som Karl den stora hade skapat och kämpade även för kristendomen.
Det kan tyckas avlägset och som ett konstigt val av historisk händelse så här första gången en ”veckans historia” publiceras, men jag vill bara påpeka att även de här gamla avlägsna kejsarna har del i utformningen av det Europa vi har idag. Nästa vecka blir det intressantare. Då utlovas en spännande svensk-dansk historia, som ägde rum från den 7-12 februari.
Världskulturmuseet Söndag
I söndags besöktes för första gången världskulturmuseet. En inte så bra vald tidpunkt, då två nya utställningar skulle öppna den kommande veckan, och således var det bara tre som var igång nu, medan jag om jag väntat en vecka kunnat se två till. Nu är det inte en katastrof på något sätt, för jag har alltid tyckt att världskulturmuseet har ganska ointressanta utställningar. Dock bör framhållas att jag till viss del haft ganska fel i den uppfattningen. Överlag är objekten på museet väldigt ointressanta att betrakta, men desto intressantare är de frågor och funderingar som uppstår vid ett besök där. Det kommer att dyka upp recensioner på vardera utställning så småningom.
En bonus till besöket var arkitekturen och med lite mer kunskap kunde en byggnad som för mig inte varit särskilt intressant, bli något att i alla fall reflektera över.
